“Ett eller flera landskap som hade samma lag bildade ett rättsområde som kallades lagsaga. Hur gammal indelningen i lagsagor är vet vi inte, men den verkar ha varit väl etablerad i början av medeltiden Varje lagsaga hade ett gemensamt ting, som i Danmark och Sverige kallades för landsting och i Norge för lagting. Island hade sitt berömda Allting. Dessa ting var både lagsagans högsta domstol och dess politiska församling.

Alla lagsagor var indelade i mindre rättskretsar, med sina egna ting. I Norge kallades de mindre rättskretsarna för fylken, i Svealand för hundaren och i Götaland och Danmark för härader. Denna indelning går åtminstone tillbaka till vikingatiden” (Charpentier Ljungqvist 2015, s. 148).

Vikingatiden/Tidig medeltid: “Vid allvarligare brott var det vanligaste straffet fredlöshet, vilket innebar att den dömde miste sitt rättsliga skydd. Ofta kombinerades straffet med förlust av lösöre. Var och en hade tillåtelse att döda eller misshandla en fredlös var och när som helst. Fredlöshet kan således kallas en legaliserad rätt till blodshämnd, som dessutom underlättades av att det var belagt med höga böter att på något sätt hjälpa en fredlös” (Charpentier Ljungqvist 2015, s. 143-144).